2017-05-29 09:48 #0 av: jokkoono

Väldigt bra inlägg om personlig assistans skrivet av min vän Åsa, dela gärna vidare via Facebook. Tänk också på hur många jobb det ger, till folk som kanske skulle vara arbetslösa annars. 

https://www.facebook.com/asa.strahlemo/posts/10155408170306800

För ungefär ett år sedan så skrev jag en text angående varför jag upplever att så mycket är på väg att spåra ur i riksdagen när det gäller funktionshinderpolitiken i allmänhet och dess utredningar i synnerhet. Jag har idag blivit ombedd att posta texten igen. Det gör jag ju väldigt gärna, lättsmickrad som jag är. Den som vill får såklart gärna dela. Så här skrev jag då och jag har valt att inte uppdatera texten.

Jag fick en fråga idag, Åsa, varför är ni i funktionshinderrörelsen så arga och besvikna på delar av intentionen till den nya LSS utredningen som regeringen tillsatt? Insatserna kostar ju väldigt mycket pengar och det är väl klart att en regering måste ha koll på vad pengarna faktiskt går till och om de används på rätt sätt?

Jag drog en djup suck och svarade. Det finns inget kort svar på den här frågan för att du eller vem som helst annars som inte lever med till exempel personlig assistans ska förstå fullt ut. Men låt mig försöka förklara från mitt eget perspektiv.

Först måste vi gå tillbaka till tiden innan LSS fanns. Innan dess så bodde många människor med olika funktionsnedsättningar antingen på olika typer av intuitioner som t.ex. ålderdomshem, handikappanstalter, sjukhusavdelningar, i boenden med hjälp i en slags hemtjänstliknande form som kallades boendeservice eller hemma där anhöriga fick viga sina liv bäst de kunde skapa drägliga levnadsvillkor till sina barn och anhöriga. Det var dyrt. Dyrare än LSS. Ja det har räknats på. Flera gånger om. Det var ett ineffektivt sätt att skapa välfärd för personer med funktionsnedsättningar. Visserligen fick vi mat och kläder på kroppen och hjälp att sköta basal hygien men till priset att i bästa fall ha begränsad möjlighet att själv få bestämma över våra egna liv. Detta gjorde personalen, kommunen, landstinget och staten. Systemet som det var då skapade passiva patienter och inte aktiva och deltagande samhällsmedborgare. Det här uppmärksammades först av funktionshinderrörelsen och sedan även av politiker som kom fram till att detta var ett resursslöseri av både människor, skatter, samhällssystem och välfärdspolitik. Därför kom LSS till. Den lag som betytt mest för många personer som lever med funktionsnedsättning i Sverige idag de senaste 30 åren.

Men Sverige är historielöst. Politiker och andra makthavare har glömt hur det var. Många av oss som levde då har inte glömt och kommer för alltid att leva med de ärr som det tidigare systemet skapade på och inom oss. Andra av oss som levde då lever inte idag och kan inte höja sina röster. Många av oss som lever nu har alltid levt med LSS och har inga andra referensramar. Då är det svårt att förstå de tecken som vi ser mellan raderna på intentionerna i den nya utredningen. Ser vi onödigt svart? Kanske, men troligen inte. Vi hör ekon från förr i dagens kalla vindar.

För åren med LSS har gått och för varje år så har insatserna stramats åt mer och mer. Genom att domstolar dömt i enskilda ärenden kring personers privata och personliga behov om vad som är LSS-insatsgrundande och inte. Dessa domar har sedan tillämpats på alla som har haft liknande omständigheter. Inte samma omständigheter, liknande. På det sättet så har lagen fått en ny tolkning och sågat som en motorsåg över det som ansetts vara för högt eller brett att få hjälp med i den dagliga livsföringen. Trots att det är riksdagen som stiftar lagar och inte domstolarna. Självklart finns det fall där domarna har varit bra och korrekta vad gäller individens behov. Alla har inte rätt till LSS insatser och ska inte heller ha det. Men en individ kan aldrig vara röst åt en hel grupp. En dom som gäller en individ kan aldrig gälla alla. För vi är alla olika. Omständigheterna likaså. Men många gånger så har dessa domar fått absurda konsekvenser, där det senaste domslutet från högsta Förvaltningsdomstolen är att hjälp med andningshjälp inte ingår i den personliga assistansen så vida du inte har andra så kallade grundläggande behov som är kriteriet för att få personlig assistans eller att du har ett psykiskt funktionshinder. Det innebär t.ex. att en person som behöver ventilator för att kunna andas men i övrigt t.ex. inte har ett rörelsehinder eller psykisk diagnos blir helt beroende av sina föräldrar eller anhöriga. För resten av livet. Vad det gör med familjen kan nog var och en själv lätt förstå.

När åren gått och domarna alltfler så har de börjat användas som generell praxis vid biståndsbedömning över vem som har rätt till insatser eller inte från försäkringskassans och kommunernas handläggare runt om i landet. Detta har gjort att det har blivit svårare och svårare att passera nålsögat för att få en insats genom LSS beviljad. Det har till exempel gjort att personer med synskador och hörselskador har svårt att få insatser inom LSS numera. Fler och fler personer ställs utanför. Dessa nedskärningar är något som FN har kritiserat Sverige för. Flera gånger. Men tystnaden kring det ekar. Istället så pratas bara kostnader. Hur dyrt det är. Som om det vore en kostnad som bara slängdes ut. Som pärlor till svin. Istället för att se vad det faktiskt går till. Att bygga broar där samhället brister.

Låt oss ta den personliga assistansen. Den kostar 288 kr per timme. Inklusive allt. Löner, pensioner, utbildning, administration och mycket annat. Men framförallt så skapar den möjlighet till aktiva medborgare och inte som tidigare passiva patienter. När hittade du en så billig tjänst i samhället sist? Vad kostar en timme RUT eller ROT om du jämför? Oftast betydligt mer än så per timme. Inte nog med att LSS och den personliga assistansen skapar valfrihet att själv få bestämma över sitt eget liv och vem som ska få hjälpa dig med det. Den personliga assistansen skapar 100 000 arbetstillfällen i Sverige idag. Ofta till personer som är nya på arbetsmarknaden av olika skäl eller som saknar högskoleutbildning. Andra är anhöriga och kan nu få betalt för det arbete som görs istället för att det ska vara en uppoffring. LSS gör att vi går ifrån välgörenhetstanken med passiva mottagare till att hela familjer kan leva sina liv precis som de flesta andra. Så de kostnader som oftast basuneras ut om hur dyrt det är stämmer inte. För det mesta av kostnaderna ungefär 87 % går ju till löner för till exempel personliga assistenter. Att skatteflykten och skattefusket kostar och skadar det svenska samhället mycket mer det är det däremot inte lika högljutt debattklimat kring.

Men kostnaderna ökar ju! Ja det stämmer. De ökar. Men varför ökar de? Jag tror att många missar något mycket viktigt här. Dels så lever vi generellt sätt längre. De medicinska- och samhällsframstegen har gjort att många som inte hade kunnat överleva för 30 år sedan kan leva idag. Om de får rätt stöd och hjälp. LSS är ofta en sådan insats som ger det stödet och hjälpen.

Men det finns även något annat precis lika viktigt. Otillgängligheten i samhället skapar behov av LSS insatser. Likaså svårigheten att få bra hjälpmedel förskrivna. Vi har lagar sedan årtionden kring lokaltrafik, byggnad, information, enkelt avhjälpta hinder och antidiskrimineringsgrunder som ska bygga bort otillgängligheten och andra hinder i samhället. Men vi kan alla se att den så kallade utvecklingen går mycket långsamt och alltför ofta till och med bakåt. När det inte går att ta sig in i byggnader, arbetsplatser, skolor och andra hus om du har en funktionsnedsättning. Om det inte går att få fram relevant information muntligt eller skriftligt om du har en synskada eller hörselskada eller behöver texten på enkel svenska. Om du inte får det stöd du behöver i kontakt med myndigheter, i skolan eller på din arbetsplats. Om du inte får hjälpmedel förskrivna som gör att du kan ta dig fram lättare eller få andra behov tillgodosedda på grund av att förskrivande instans inte anser att det är tillräckligt viktigt. Om du kort sagt inte kan gå i skola, resa, arbeta eller interagera med samhället på lika villkor som de flesta andra då skapar det hinder. Funktionshinder. Då blir LSS ett sätt att försöka överbrygga dessa hinder. Ju större hinder desto fler timmar behövs i vardagen. LSS blir då en insats som i jämförelse blir dyrare över tid eftersom den har en kostnad varje månad än att bygga ett samhälle tillgängligt och inkluderande från början och budgetera för det.

Vi vet inte ännu vad LSS utredningen kommer fram till. Men att det är kostnader som är i fokus är redan nu uppenbart. Men hur ska det gå att skära utan att insatserna blir sämre? Och om det ska kosta mindre vad ska vi återgå till då? Att staten återigen ska bestämma hur jag ska leva, på vilket sätt och med vem? Men istället för på institution i våra egna hem med olika punktinsatser på fasta tider? Ska vi återigen bli passiva objekt i våra egna liv istället för att vara de aktiva medborgare vi så gärna önskar. Ska historiens mörka sidor återigen visa sig som ett bevis för att vi inget lärt? För det handlar om mänskliga rättigheter. Att personer med funktionsnedsättningar ska kunna leva sina liv med samma möjligheter som alla andra. Dygnet om. Varken mer eller mindre än så. Allt det där som de flesta andra ser som självklart. Men som fortfarande är en rättvisekamp för många av oss. Detta trots att vi är så många som vet att mångfald är något bra. Det är ju så som hållbar utveckling skapas. När alla ges möjlighet att delta med det som varje individ kan fullt ut. Det är ju det som är framtiden.

Det är helt ok att dela texten om du tycker att fler bör läsa den.