Är det bara jag, som funderar på såna här frågor. Är det ingen här på sidan som vill bolla?

Mvh

Ledamot i fritidsnämnden i Örebro, samt även intresserad i övrigt i frågor som kan missgynna oss med olika funktionsnedsättningar.

Jag tycker INTE att det är vettigt att tillgängligheten skiljer sig beroende på var man bor!
Jag tycker inte heller att tillgången på hjälpmedel skall skilja sig, den borde vara lika över hela landet (med undantag för lokalt betonade hjälpmedel som t.ex sparkstöttingar och liknande som jag tror man kan få i Norrland).

Där jag bor på Lilla Essingen i Stockholm är det inte särskilt rullstolsvänligt. Eftersom jag själv inte är rullstolsburen tänker jag inte så ofta på det. Vad som är bra i huset där jag bor är att det finns dörröppnare, men det är ingen annan i kvarteret som har det. Det kan vara en tidigare boende rullstolsburen som skaffat det.

Vad jag tycker är bra är att det skall bli förbjudet med elsparkcyklar på trottoarerna och det tror jag gäller för hela landet. Här på Lilla Essingen ramlade en synskadad kvinna över en som låg slängd på trottoaren, vilket ofta förekommer här!
(På bilden är det jag som försöker flytta på en.)

https://www.do.se/diskriminering/olika-former-av-diskriminering/bristande-tillganglighet-ar-diskriminering

Detta är vad vi kan ställa krav på, gällande tillgänglighet. Har ni så här bra i era städer.

Kan ni gå på bio, pub, restaurang med era vänner, eller måste de anpassa sig efter era behov och då kanske hellre går ut med någon annan?

I vår lilla matvarubutik i byn är det ganska trångt mellan hyllorna. Och ja visst förstår jag att man vill ha så stort sortiment som möjligt som liten affär men det känns som att tillgängligheten blir lidande.

Även nu under Corona kändes det obekvämt trångt och svårt att hålla avstånd.

Det där är något jag också tänker på, många rullatorer och rullstolar är inte mycket bredare än en barnvagn. Är barnfamiljer med andra ord inte heller välkomna i butiker?