Jag kan tillägga att hon inte kan eller rättare sagt vågar inte svara i telefonen när en okänd person ringer till henne. Samtidigt så vill hon t.ex inte svara i hennes mans telefon när det ringer ifall han t.ex är på toa. Och när hon var och praktiserade på ett ställe, så fick hon frågan om hon kunde svara i telefonen när en kund ringer, men hon kunde inte det. Hon får ångest och tycker att dom kan svara i telefonen själv.

Nu är jag verkligen ingen expert men din kompis handlingssätt verkar inte särskilt likt aspergers alls. 

"Aspergers syndrom medför nedsättningar i förmågan till socialt samspel/social kommunikation, ibland också vad gäller planering/organisationsförmåga, fantasi/föreställningsförmåga och kroppshållning/kroppsrörelser. Personer med Aspergers syndrom kan uppvisa ett annorlunda beteende. De blir därför ofta missförstådda och kan uppfattas som ohyfsade, ouppfostrade [1] eller blyga." -- hämtat från wikipedia.

För mig låter det mer som en blandning av tvångssyndrom och ångestsstörningar. En inte alls ovanlig kombintation som jag dessutom är mer kunnig om.

Vill hon få det utrett skulle jag höra av mig till vårdcentralen och be att komma i kontakt med en psykolog.

Okej. Ska tala med henne om det. Tack för informationen. :)

Som sagt är jag verkligen ingen expert på det här men om ni tillsammans läser lite på de olika formerna av syndrom/störningarna så kan ni säkert få en bättre uppfattning. Sen kan en psykolog/läkare se så mycket mer än oss och därmed kunna hjälpa henne i hur hon ska gå tillväga. 

Vill du få lite mer insikt i det hela innan ni tar kontakt med vården så kan det vara en idé att skriva på Ångestsjukdomar iFokus. Där har de koll på mycket som är associerat och kan säkert ge lite mer insikt i det hela.

Hoppas det går bra för din kompis och att hon får hjälp att reda ut det hela :)

Det låter snarare som hon har en släng av OCD men att gissa så här på nätet går egentligen inte alls.

Frågan är ju om hon själv upplever att hennes sätt att vara påverkar hennes vardag negativt om inte annat så är det svårt att säga att någon annan behöver en utredning.

Upplever hon däremot att det hindrar henne i hennes dagliga liv så kan man ju pusha henne att söka vård/hjälp.

Hon måste fråga sig själv om hon behöver en diagnos (dvs hjälp som man får kämpa sig till) eller om hon skulle vara bättre utan.

För det finns ju risker med diagnos, tex om man har eller skaffar barn kan man få problem. Är man barnlös måste man "specialgodkännas" för att få IVF.

Man kan få det svårare på arbetsmarknaden (avskedas, få svårt att få jobb etc)

Man kan få problem med körkorter (förlora körkortet el måste ha specialtillstånd för att ens få ta körkort) etc etc.

Sen måste man eller nån i familjen vara duktig på att kämpa för att få dom rättigheter man har.

Nu händer det ovan som tur är inte alla jag har hitills bara riskerat att bli utan IVF (som tur är gick det tillslut naturligt) och varit tvungen att skaffa specialtillstånd för att försöka ta körkort. Förutom det att dom flesta tycker man är förståndshandikappad, farlig, en idiot eller liknande. Eftersom jag än så länge bara är gravid vet jag inte om dom kommer att försöka ta ifrån mig barnet bara et att dom, även om det var diskret försökte få mig att göra abort.

Skulle jag åka tillbaka i tiden och kunna välja om jag skulle få diagnos el inte skulle jag välja att inte få diagnos. De alldra flesta framsteg jag gjort har varit bara pga min man eller mig själv.

Hej! 

Jag köper att det inte alltid är bra att få diagnos, men oftast när man får en diagnos så är det lättare att få hjälp efteråt. Det är vad jag upplevt i alla fall.

Har du bara dåliga erfarenheter med att bli diagnostiserad?

#7 frågar du mig?

Oj, nu var det länge sedan jag var här inne. :) En uppdatering: hon har fått en diagnos, hon har Aspbergers Syndrom med lite Autism i. Det var absolut inte någon OCD, tvångssyndrom eller någon ångeststörning som ni trodde, men hon är glad över att få veta att hon har det så att hon inte behöver grubbla på det längre.

Inte för att vara sån men jag tycker inte det låter som det. Jobbar med/åt en som har aspergers och är uppväxt med en pappa som hade det och de var/är helt annorlunda. 
Jag är som henne men jag har tvångssyndrom "bara".

Men hjälper det henne att få den diagnosen så är det väl bra.

#10 Men det jag har märkt är att det finns stora skillnader mellan olika med AS

särskilt om man jämför högfungerande el lågfungerande.